Här för första gången?
Välkommen! Foodwire är en betaltjänst, och det mesta innehållet är bara tillgängligt för våra abonnenter. För att kunna läsa måste du logga in.Testa gratis!
Prova tio utgåvor av vårt nyhetsbrev utan kostnad. Anmälningsformuläret hittar du här. (Gäller endast nya abonnenter)| Dags för svampplockning… |
| Skrivet av Stellan Löfving | |
| 2009-06-03 | |
 Svampsäsong i juni? Jo, faktiskt, och det beror inte på att försommaren
varit ganska blöt på sina håll. Men bara för den orädda sortens
människor – eller kanske man ska säga dumdristiga.Jag minns ännu idag när jag lärde mig vad ordet "förvälla" betyder. Det var i mitten av 70-talet, jag var kanske 7-8 år och läste på en stor färggrann svampkarta som vi hade därhemma. Där stod vilka svampar som gick att äta. Några hade den konfunderande biskriften "Läcker", vilken inte blev mindre obegripligt när jag frågade de vuxna vad ordet "läcker" betydde. "Det är när något inte kan hålla vatten", sa de. Och så var det några svampar där det där märkliga ordet "förvälla" stod. De var skrynkliga och fula och såg ut som om de minsann hade legat i blöt tilräckligt i sin dag, men nu skulle de alltså kokas i ännu fler timmar. För att få bort giftet i dem. Varför man ska bemöda sig med att våldföra sig på en stackars svampslamsa på detta sätt överstiger fortfarande min fattningsförmåga ännu i vuxen ålder, och gör det ännu mer när det nu tre decennier senare visar sig att det faktiskt inte räcker. När det gäller stenmurklan, denna märkliga murkla som inte ska plockas på hösten utan som just nu uti backarna står och niger och säger att nu är det vår, visar nya rön att giftet faktiskt finns kvar i den ännu efter ett par timmars förvällning. Gyromitrin, som giftet heter, är nämligen inte bara dödligt i tillräckliga doser. Det biter sig fast i murklan även när all smak och konsistens försvunnit ut med förvällningsvattnet, som ju ska slås bort, och lagrar sig i människokroppen där det kan framkalla cancer och påverka reproduktionen. AJA BAJA Livsmedelsverket säger därför nuförtiden att man inte ska äta stenmurklor överhuvudtaget, oavsett hur många timmar man är beredd att förvälla dem. Gör man det ändå ska man förvälla svampen minst två gånger och slå bort vattnet emellan, och dessutom ska man ventilera noga under hela tiden eftersom stenmurklan ger ifrån sig giftig gas både när den förvälls och när den torkas. På restaurang gör man klokt i att fråga om murkelsåsen är gjord på stenmurkla eller på den mycket mindre farliga toppmurklan. Heter det alltså från myndighetshåll. Men bland svampentusiasterna är tongångarna annorlunda. Ett par gånger om året kan knappast skada, resonerar många, och för övrigt får vi i oss så mycket gifter från alla möjliga håll ändå att lite murkelgift inte gör vare sig till eller från, tycker många svampplockare. Så vem ska man tro på, överbeskyddande myndigheter eller svampfundamentalister? Det blir extra svårt att avgöra med tanke på att svampen är en ganska nytillkomen främling i svensk matlagning. Det var inte förrän Karl XIV Johan tog med sig de franska kunskaperna om matsvamp i början på 1800-talet som svenskarnas uråldriga motvilja mot svampen började vekna, men även då gick det trögt. Det var egentligen först under andra världskrigets jakt på billig och oransonerad mat nästan 150 år senare som svampen rotade sig i det svenska köket, så kunskaperna i svensk mykologi är fortfarande hyfsat nya. Så Salts sommarhälsning blir därför: testa på egen risk. Om ni överlever syns vi igen i augusti.
Jonathan Newton
|
|
| Senast uppdaterad ( 2010-04-14 ) |
| < Föregående | Nästa > |
|---|
Trendspaning
| "Änglarna har fått sin del" |
 De danska bröderna Claus och Michael Braunstein skriver sprithistoria när de i dagarna lanserar sin första singlemalt-whisky från destilleriet i Køge på Själland. Spriten är destillerad av smält inlandsis.
|
|
| Läs mer... |
Nu kan du även följa oss på Twitter! 
